I repris.
Favorit i repris såhär på morgonkvisten.
Number one
You lift me off the ground, I always want you around!
Grottmänniskor
Älskar känslan av att rensa i det förflutna.
Det kändes verkligen bra, klicka det sista klicket med musknappen och "hej då".
Inte en enda sekund av ånger när det var klart.
Och jag lurar inte mig själv.
Så kommer det som en käftsmäll, en annan del av det förflutna trampar rakt in i mitt liv,
HUR FICK DU FÖR DIG ATT DU VAR VÄLKOMMEN TILLBAKA ... !?
And then there was love
Tiden går i en rasande fart, det är snart jul? Typ om två dagar och två minuter.
Vintern var lång, kall och innehöll för mkt snö, våren var härlig, och jag började se saker ur ett annat perspektiv.
Sommaren började hur jäkla bra som helst, hade det bra, saker ordnade sig bra,
och sen sket sig allt, jag blev pissed off, mest på mig själv för att jag tillät mig att bli behandlad dåligt,
för att jag blev så ledsen, gick ner mig,
för att jag helt enkelt var en av de där korkade människorna som jag ser ner på.
Och så tog jag mig ur det, mötte världens mest underbara människa, och började om.
Efter jul är det lika snart nytt år, och jag har gott hopp om att 2012 blir så himla mycket bättre.
Mest är jag förvånad över att det är dags att avsluta ännu ett kapitel,
har det redan hunnit gå ett helt år?!
På riktigt?
En sak är säker: Jag kommer inte sakna 2011.
Det är nu det börjar!
:`(
Ännu något till minnesbanken
Kan arkivera ännu en sjukt bra helg, jag är omgiven av så fantastiska människor,
att jag inte vet hur jag ska beskriva hur tacksam jag är över att ha dem i mitt liv.
Det enda minuset denna helgen är att jag fick världens hicka, någon berättade att det slutar om man står på händer, och eftersom jag aldrig klarat stå på händer innan gav jag mig fan på att det skulle gå.
Efter ett par försök så!
Nu blir det rehab.
Kommentarer
Efter att min duktiga datakompis lyckats lösa mitt problem med de tråkiga kommentarerna har jag öppnat den funktionen igen, kommentarer är ju en stor del av en blogg,
behave kids!
behave kids!
Vad säger man!? ;)
En bild säger ibland mer än tusen ord.
Är du på riktigt?!
Från och med nu så kommer jag inte publicera några kommentarer.
Det är inte en känsla jag vill förmedla, här ska det vara lite lagom mysigt.
Jag tar inte åt mig av kommentarerna, men jag vill inte bidra till att sprida stämningen,
Ärligt talat, hur mycket ska du låta en vanlig Svensson-tjej reta dig?
Jag har aldrig fått så många reaktioner, som jag fick på förra inlägget, och det var i princip bara negativt.
Det är inte en känsla jag vill förmedla, här ska det vara lite lagom mysigt.
Jag tar inte åt mig av kommentarerna, men jag vill inte bidra till att sprida stämningen,
jag kommer fortsätta läsa alla kommentarer, garva lite, borsta skiten av mig,
och suga åt mig av de positiva kommentarerna.
Ärligt talat, hur mycket ska du låta en vanlig Svensson-tjej reta dig?
?
Jag slutar aldrig att förundras. Det här är en blogg för närmast sörjande,
Men jag kan för mitt liv inte begripa vad det är med min blogg, och mitt liv, som gör att det sticker så ofantligt i ögonen på folk? Jag är en vanlig tjej, med ett vanligt liv... det finns inget extraordinärt här, vilket jag dessutom är väldigt nöjd med.
Några har kanske märkt att jag har börjat godkänna kommentarer innan de publiceras,
Jag försöker omge mig med människor som ger mig något positivt, som får mig att må bra, som inte är negativa och bara ser det tråkiga i saker och ting. Därför blir jag lite arg när människor som jag uppenbarligen valt att "i riktiga livet" inte ha någon kontakt med, ska komma och försöka störa mig.
Vad är det egentligen som gör att ni känner att ni måste lägga all denna negativa energi på mig?
den har hängt med länge, och jag tycker det är lite småkul att hålla den aktiv.
Men jag kan för mitt liv inte begripa vad det är med min blogg, och mitt liv, som gör att det sticker så ofantligt i ögonen på folk? Jag är en vanlig tjej, med ett vanligt liv... det finns inget extraordinärt här, vilket jag dessutom är väldigt nöjd med.
Några har kanske märkt att jag har börjat godkänna kommentarer innan de publiceras,
och någon har nog märkt att dennes kommentaren inte längre godkänns.
Jag försöker omge mig med människor som ger mig något positivt, som får mig att må bra, som inte är negativa och bara ser det tråkiga i saker och ting. Därför blir jag lite arg när människor som jag uppenbarligen valt att "i riktiga livet" inte ha någon kontakt med, ska komma och försöka störa mig.
Vad är det egentligen som gör att ni känner att ni måste lägga all denna negativa energi på mig?
Känns det inte vettigare att lägga den energin på att skapa något positivt kring er själva istället?
Vem är du, och varför väjler du att läsa min skit?!
Helg v 46
Jag har haft en sjukt bra helg! En sån där som man enligt nån universal lag inte kan ha mer än typ fem gånger om året. Fredagen föll mig helt i smaken, och jag stortrivdes med allt.
Även om jag jobbade stängning så var det helt okej det med.
Sovmorgon i lördags, och ingen stress att komma ur sängen, mysmysmys.
Ut på landet, hjälpa mams & paps att byta däck på samtliga bilar, och hästtransport.
Mamma tvättade fälgar på alla 20 däck, pappa bytte däcken, och sen tvättade jag bilarna.
(resulterade i träningsvärk i armarna)
Kvällen rundades av med personalfest, schysst middag, bowling (resulterade i träningsvärk i rumpan), lagom mycket alkohol (?), och en dejt med några av mina beztizar. Discotanzen och ett par drinkar till.
Låg i sängen och kollade på film till klockan fyra i söndags, masade mig upp för att dricka kaffe och käka middag ( i den ordningen) med tjejerna och Kung Krille på Lilla Torg, och sedan se Wiz Khalifa och Chevy Woods på KB.
En kopp te på det och sen var helgen slut.
Sjukt bra. Jag är sjukt nöjd.
It wont do
Källarmusik från 2005. När den där källaren var min favoritplats, i typ hela världen.
Lars satt och blinkade på väggen, och livet var rent allmänt toppen.
Livet är rent allmänt toppen nu också, och jag har min favoritplats.
Men 99½ just wont do.. okej?
Confuzed
Idag ser jag inte klok ut.
Jag har fortfarande lite hamsterkinder sen min kropp och antibiotika bestämde sig för att inte samarbeta,
jag är röd runt snoken efter allt snorande, och de fina gråa ringarna under ögonen är i size med Ikeas blåa påsar.
Som grädde på moset har butiken mystiskt käkat upp min pikétröja, och jag fick sno åt mig den enda av kollegornas som inte luktade illa. Hon är ungefär 3 dm kortare än mig, och säkerligen 30 kg lättare...
Ni kan säkert föreställa er hur det ser ut. Till det har jag en svart, och en rosa strumpa, jag glömde ta på mig BH, och har bara mascara på ett öga. Borde nog stannat hemma från jobb och blivit ompysslad idag också...
Jag har fortfarande lite hamsterkinder sen min kropp och antibiotika bestämde sig för att inte samarbeta,
jag är röd runt snoken efter allt snorande, och de fina gråa ringarna under ögonen är i size med Ikeas blåa påsar.
Som grädde på moset har butiken mystiskt käkat upp min pikétröja, och jag fick sno åt mig den enda av kollegornas som inte luktade illa. Hon är ungefär 3 dm kortare än mig, och säkerligen 30 kg lättare...
Ni kan säkert föreställa er hur det ser ut. Till det har jag en svart, och en rosa strumpa, jag glömde ta på mig BH, och har bara mascara på ett öga. Borde nog stannat hemma från jobb och blivit ompysslad idag också...
Tokbra!
Jag hade en tokigt bra dag igår, började med en fika i trevligt sällskap klockan elva, mötte sedan Pärlan för en shoppingrunda vid ett, Lisa joinade vid tre, vi käkade på Mando, shoppade lite till, och slutligen mötte jag Maria vid sju för en fika. Inte en enda tid att passa (förutom parkeringen till bilen) och jag bara var hela dagen,
det var underbart skönt!
Jag spenderade dessutom inte så mkt pengar, fick med mig ett par supersnygga skinnhandskar hem, och en liten svart, tokfin klänning. Provade den en gång i somras också, men då satt den inget vidare, spände åt på fel ställen och jag såg hemsk ut, nu provade jag den igen, i en storlek mindre, och den satt som en smäck!
På lördag är det halloweenfest, och varken jag eller Lisa har en susning om vad vi ska klä ut oss till.
Vi hade rätt kul i omklädningsrummet på Butterick´s men hittade inget som kändes helt klockrent.
Börjar få lite panik på det nu, men det ordnar väl sig, får improvisera lite!
Vi insåg att de kanske inte var supersmickrande, men jag har ju iaf en jämn bulle över magen som Lisa så fint uttryckte det.
Därefter mötte jag Maria och vi delade på en fantastiskt god cheesecake, för att jämna ut den där bullen över magen ytterliggare.
det var underbart skönt!
Jag spenderade dessutom inte så mkt pengar, fick med mig ett par supersnygga skinnhandskar hem, och en liten svart, tokfin klänning. Provade den en gång i somras också, men då satt den inget vidare, spände åt på fel ställen och jag såg hemsk ut, nu provade jag den igen, i en storlek mindre, och den satt som en smäck!
På lördag är det halloweenfest, och varken jag eller Lisa har en susning om vad vi ska klä ut oss till.
Vi hade rätt kul i omklädningsrummet på Butterick´s men hittade inget som kändes helt klockrent.
Börjar få lite panik på det nu, men det ordnar väl sig, får improvisera lite!
Vi insåg att de kanske inte var supersmickrande, men jag har ju iaf en jämn bulle över magen som Lisa så fint uttryckte det.
Därefter mötte jag Maria och vi delade på en fantastiskt god cheesecake, för att jämna ut den där bullen över magen ytterliggare.
Onödigt
Fortfarande så försvinner marken lite grann under fötterna på mig när vissa saker hamnar mitt framför näsan på mig. För all del, jag har faktiskt löst situationen, jag har klarat av det, gått vidare, vidgat mina vyer och blivit ett par erfarenheter rikare, och det känns toppen!
Ändå så kan jag inte hjälpa att det någonstans gnager i mig.. "tänk om".
Innan tänkte jag så ett par gånger om dagen, nu tänker jag så en gång i veckan. Jag kan inte gå runt och oroa mig, med en klump i magen. Det kommer så småningom gnaga sönder mig.
Jag känner nog inte en endaste människa som vaknar och är rädd för att bli överkörd på väg till jobbet,
att jag ska gå runt och vara orolig är bara dumt. Det sätter gränser för mig, och får mig att inte leva hela vägen.
Denna gnagande rädsla gör att jag så himla lätt fäster mig vid människor som ger mig något positivt,
människor som gör mig glad gör mig nästan orolig direkt, dessa behöver jag i mitt liv, jag vill inte förlora dem!
Om ett par veckor är det dags igen, sen hoppas jag på att få kunna lägga det bakom mig ytterliggare en tid.
Lämna mig ifred nu!
Ändå så kan jag inte hjälpa att det någonstans gnager i mig.. "tänk om".
Innan tänkte jag så ett par gånger om dagen, nu tänker jag så en gång i veckan. Jag kan inte gå runt och oroa mig, med en klump i magen. Det kommer så småningom gnaga sönder mig.
Jag känner nog inte en endaste människa som vaknar och är rädd för att bli överkörd på väg till jobbet,
att jag ska gå runt och vara orolig är bara dumt. Det sätter gränser för mig, och får mig att inte leva hela vägen.
Denna gnagande rädsla gör att jag så himla lätt fäster mig vid människor som ger mig något positivt,
människor som gör mig glad gör mig nästan orolig direkt, dessa behöver jag i mitt liv, jag vill inte förlora dem!
Om ett par veckor är det dags igen, sen hoppas jag på att få kunna lägga det bakom mig ytterliggare en tid.
Lämna mig ifred nu!
Gör skillnad!
Sticker du också huvudet i sanden när saker blir jobbiga?
Undra hur världen skulle se ut om alla gjorde det!
HÄR kan du göra skillnad, är du med mig?!
Undra hur världen skulle se ut om alla gjorde det!
HÄR kan du göra skillnad, är du med mig?!
Hantverkare
Såhär tidigt är jag sällan vaken. Förutom de gånger som jag kommer hem från efterfesten vid den här tiden.
Jag vaknar inte såhär tidigt. Förutom idag. Jag sitter med halsont, feber och en hosta från helvetet och väntar på att nån hantverkare ska komma hit och lösa orsaken till varför jag är sjuk... igen.
Min värme. Eller brist på värme kanske jag ska säga. As we speak har jag 16,2 grader celsius i min lägenhet, och
har så haft i fyra veckor. Om det inte är nyheter för er, så är det svinkallt ute, vilket även visar sig inomhus när man inte har element som funkar. Så nu håller vi alla en gemensam hård tumme för att snubbe kan lösa mitt problem snabbt, så kanske jag kan ta en varm powernap innan nästa hantverkare kommer och tar hand om mitt mögelproblem i badrummet ...
(Vi kan väl hålla en tumme för att han kommer snart också, hittills är hantverkarjäveln bara sju minuter sen, men vi vet alla hur hantverkare och tider inte rimmar.)
Jag vaknar inte såhär tidigt. Förutom idag. Jag sitter med halsont, feber och en hosta från helvetet och väntar på att nån hantverkare ska komma hit och lösa orsaken till varför jag är sjuk... igen.
Min värme. Eller brist på värme kanske jag ska säga. As we speak har jag 16,2 grader celsius i min lägenhet, och
har så haft i fyra veckor. Om det inte är nyheter för er, så är det svinkallt ute, vilket även visar sig inomhus när man inte har element som funkar. Så nu håller vi alla en gemensam hård tumme för att snubbe kan lösa mitt problem snabbt, så kanske jag kan ta en varm powernap innan nästa hantverkare kommer och tar hand om mitt mögelproblem i badrummet ...
(Vi kan väl hålla en tumme för att han kommer snart också, hittills är hantverkarjäveln bara sju minuter sen, men vi vet alla hur hantverkare och tider inte rimmar.)
Det här med måndagar ...
Det här med måndagar ... Det är alltid någon som reagerar på att jag fullkomligen älskar måndagar.
Hur kan man älska måndagar? Jag vet inte. Hur kan man hata dom?
Måndagar är en nystart för mig, tänk att få det var sjunde dag, eller 4 gånger i månaden, 52 gånger om året.
Det är ju skitcoolt.
Måndag är ju bara ett namn på en dag, som egentligen är precis som alla andra dagar.
Vem bestämde att man ska vara ledig på helgen t ex? Varför är inte söndag första helgdagen istället för att lördag ska ha det privilegiet, och varför är inte måndag också helg? Det bara är så. Jäkla påhitt.
Eftersom jag jobbar helg är det inte så heligt för mig, med helg. Speciellt inte röda helgdagar, herregud... det är då jag VILL jobba, då jag cashar in lite extra dineros. Hur bra som helst!
Måndagar är grymma, jag kan sätta punkt för en vecka, och kasta mig in med huvudet före i nästa.
Ny dag, ny vecka, nya möjligheter!
Nu ska jag återgå till att småmysa med mitt kaffe, puss!
Hur kan man älska måndagar? Jag vet inte. Hur kan man hata dom?
Måndagar är en nystart för mig, tänk att få det var sjunde dag, eller 4 gånger i månaden, 52 gånger om året.
Det är ju skitcoolt.
Måndag är ju bara ett namn på en dag, som egentligen är precis som alla andra dagar.
Vem bestämde att man ska vara ledig på helgen t ex? Varför är inte söndag första helgdagen istället för att lördag ska ha det privilegiet, och varför är inte måndag också helg? Det bara är så. Jäkla påhitt.
Eftersom jag jobbar helg är det inte så heligt för mig, med helg. Speciellt inte röda helgdagar, herregud... det är då jag VILL jobba, då jag cashar in lite extra dineros. Hur bra som helst!
Måndagar är grymma, jag kan sätta punkt för en vecka, och kasta mig in med huvudet före i nästa.
Ny dag, ny vecka, nya möjligheter!
Nu ska jag återgå till att småmysa med mitt kaffe, puss!
Socialt efterbliven
Idag har jag lyckats med en massa saker.
Bland annat gå hemifrån imorse utan att låsa dörren (förmodligen för att jag för tusende gången snubblade över grannes berg av soppåsar som han ställer mellan våra dörrar.)
Jag har fått en liten pippi i fronten på bilen, fick dra loss den, hur kan en liten sparv (eller vad de nu var) komma med sån kraft att den kilas fast i den lila, lilla glipan till motorhuven?
Och slutligen har jag blivit uppraggad vid korvdisken på Ica, när jag precis ska stoppa ett paket med Cabanoss i min korg (87% kötthalt, inget skit här inte)
Hans öppningsreplik var "Bra val, det där är min favorit!"
Vad jag svarade?
"Jag gillar all korv."
ALLTSÅ VAFAN?! Jag är officiellt förklarad socialt efterbliven från och med nu.
Pallar inte!
Bland annat gå hemifrån imorse utan att låsa dörren (förmodligen för att jag för tusende gången snubblade över grannes berg av soppåsar som han ställer mellan våra dörrar.)
Jag har fått en liten pippi i fronten på bilen, fick dra loss den, hur kan en liten sparv (eller vad de nu var) komma med sån kraft att den kilas fast i den lila, lilla glipan till motorhuven?
Och slutligen har jag blivit uppraggad vid korvdisken på Ica, när jag precis ska stoppa ett paket med Cabanoss i min korg (87% kötthalt, inget skit här inte)
Hans öppningsreplik var "Bra val, det där är min favorit!"
Vad jag svarade?
"Jag gillar all korv."
ALLTSÅ VAFAN?! Jag är officiellt förklarad socialt efterbliven från och med nu.
Pallar inte!